Detta är en liten uppdatering på vad som hänt sedan min TAA operation september 2014. Som ni kanske vet gick ärret upp, det kan ni läsa om i ett tidigare inlägg, men operationen av bröstbenet gick bra och idag har jag inte mycket smärta i bröstbenet, det känns ibland, men inget som stör. Hösten 2016 bestämdes det (efter några turer) att de ville korrigera mitt ärr, då det var 3cm brett, såg ut som en krater och jag hade lite smärta i det då det ofta sprack upp lite, men det var inte högprioriterat så vi kom överens om att det skulle göras efter min Kubaresa i mars, så när jag väl kom tillbaka från Kuba kom ett brev om att jag skulle opereras torsdagen den 13 april på Thorax i Lund, så lades in den 12 april.
Detta skedde enligt plan och resultatet blev mycket bra. Nu efter 2 veckor kunde jag konstatera att det höll ihop fint och jag har nu ett betydligt smalare ärr, så som det såg ute efter första operationen, så nu blir det några veckor med att ta det försiktigt så det får läka fint.
Jag hoppas nu att detta är slutet på denna historia, men jag vet att min aortaklaff inte håller så tätt som den gjorde ett halvår efter operationen. De mäter tiden det tar för trycket i aortan att halveras, ligger man över 500mS har man ett litet läckage, jag hade 520mS då ett halvår efter operationen. Hösten 2016 hade jag 340mS och det är då ett måttligt läckage. Det kan stabiliseras där men är inte farligt om det håller sig över 200mS, då får man kanske göra något åt det. Vet mer om detta till hösten 2017 när det är dags för ultraljudsundersökningen av hjärta, klaff och graft. Då ser vi om det stabiliserats eller försämrats. Som det är nu påverkar det mig lite när jag anstränger mig, man orkar inte lika mycket.
Här finns första, andra och tredje inlägget.
Så, nu håller vi tummarna!
Mvh
Lars Wictorsson
